Slut i rutan.
Variation förnöjer
För nån vecka sedan handlade jag fiskedrag- på arbetstid.
Ikväll ser jag Sverige-Malta och skickar ständiga liveuppdateringar via sms till kollegor och kunder utan tv i Ryssland- på arbetstid.
Imorgon roddar jag en intern fotbollsturnering- på arbetstid.
Jag är ganska nöjd.
Idag har vi plockat upp spillrorna av oss själva.
Jag var hemma halv fem. Klev ner med livet som insats från loftet igen klockan sju och tyckte att jag kände mig i ganska fin form. Ändå liksom. Katten höll andan. Senare på dagen insåg jag att jag nog fortfarande var lite full.
Min fina Norrlandskollega insåg igår att han tjej var ett riktigt kap. Hon hade bara en enda request- han fick komma hem i vilket skick som helst bara han inte sparkade en sko i huvudet på henne som han råkade göra sist när vi hade firmafest.
Själv tänker jag inga stora tankar idag, heller gör några viktiga affärer. Here is why.
Alldeles nyss skulle jag ringa kollegan. Jag slår istället mitt eget mobilnummer från fasta telefonen och när min mobil ringer springer jag tvärs över kontoret och tänker, ooooh vem ringer nu på mobilen?
Jag är en idiot.
Inte så jävla nöjd.
I förrgår vaknade jag av att en liten katt satt i fönstret och skrek efter fåglar klockan 03.30.
Igår vaknade jag av att en liten katt satt på min bröstkorg och petade mig på kinden med tassen klockan 03.52
Imorse vaknade jag av att en liten katt satt på mitt huvud och petade mig i ögat med tassen klockan 03.15
Hon vill ut och hon är jäkligt envis.
Jag vill sova.
Skilda världar
Ja. På torsdag har vi fest för hela företaget och ska fira senaste tidens händelser. Fin lokal. God mat. Jag har ett färdigt körschema och har köpt resorb till grabbarna. Alla verkar vara laddade till tänderna.
De andra tjejerna på jobbet och jag är ganska olika.
I ALLT.
Men framför allt.
Det alldeles uppenbara i Nord och Syd.
Men också i.
Förberedelser.
Ambitionsnivå.
Peppning.
("-Visst ser du framemot nästa vecka, Jenny")
("-Jå, Sverige-Danmark på Råsunda lär bli grymt")
("-Eh, jag menade festen")
Eller.
Tjejerna har bokat tid för håruppsättning och smink hos Björn Axén. Pratar klänningar. Kompar ut för att piffa.
Jag klippte just min lugg med nagelsax i badrummet.
I know... my kind of people
Jag sitter förvisso med en vodkadrink och gnolar Kalinka med tjocksockarna på men nog fan var det något väldigt slaviskt över både sötpojken och viollåten från Norge.
Få se då: Han är född i Vitryssland.
Jaha, hjärntvättad var det, ja..
Калинка, калинка, калинка моя!
В саду ягода малинка, малинка моя!
En Valborgsmässoafton att glömma bort
Somnade nån gång efter tre efter att ha byggt ett kartongsystem. Rätt nöjd. Allt uppmärkt och enligt körschema.
Jag vaknade sex. Två glada flyttgubbar kom klockan kvart i åtta och konstaterade att det här går ju fort.
Vi började med kaffe och bulle för mamma Marianne har lärt mig att arbetare behöver fika ofta.
Sen sa det swosch så var lägenheten tom sånär som på katten och det sista jag behövde. Nog så effektivt*
Åkte tvärs över stan, jag försökte memorera vägen vi körde på. Lastade ur och åkte hem med tunnelbanan och städade ur. (och ja, jag vet att vissa tycker att jag inte borde med tanke på omständigheterna men jag kunde inte inte göra det)
Packade det sista i bilen, ville dö, katten låg nöjd i sin väska och jag försökte ignorera att jag hade en mindre palm i ansiktet. (Vanligt förekommande-någon som minns min två meters palm jag försökte frakta med golfen i Piteå?)
Sen bar det av. Jag snurrade tre varv runt stan för att hitta vägen. Efter tredje försöket ville jag dö. Jag bad Gud som haver flera gånger. Jag skrek över mitt dåliga lokalsinne, katten skrek över mitt dåliga lokalsinne och bilen ja..den hade fått nog av att stå vid rödljus och bestämde sig för att stormkoka i en backe på stora essingen.
Igår kväll, Valborgsmässoafton 2009 stod jag alltså med huvudet i motorn på min Golf tillsammans med hjälten Leffe och kunde konstatera att 1) ja, den har kokat. 2) fläkten har nog mest troligt brunnit. Vi ringde syrrans karl med en svag punkt för bilen och försökte genom spritångor och telefon guida Stockholms-Leffe in i motorn. Jag fick agera tolk för dem, om vi säger så. Efter två timmar var både jag och bilen kall, katten hade gett upp och somnat i framsätet och Leffe agerade hjälte och guidade mig hem till mitt nya hem, där jag möttes av ett mindre kaos.
Jag var trött, gråtfärdig och skithungrig.
Klockan 23 gav jag upp efter att hallampan ramlat ner och spridit ungefär 10000 små porslinsbitar över golvet. För gudarna hade ju inte retats nog. Jag hittade min whiskyflaska, korkade upp och efter en stund släpade jag mig upp på loftet. Jag måste nog öva på min upp- och nerstigning för det kan inte ha varit en vacker syn. Katta klättrade smidigare på stegen än vad jag gjorde. Om hon var en katt, var jag en val.
Slutsatsen då:
Om någon nånsin nämner den här dagen igen så dräper jag den som är någon.
Om någon nånsin inom närmaste året (effective today) kommer med en kommentar om köpläge för att det minsann står i en artikel i Metro så kommer jag att begå mord på den någon. På Sergels Torg. Inför alla. Alternativt puttar NN nerför DN-skrapan. Jag fattar själv. Jag jobbar med marknaden varje dag. Men det finns en skillnad mellan desperat och jävligt dum. Jag är kanske många saker men jag är inte jävligt dum. Bara på extremt dåligt humör.
*They messed up my system. Så där effektiva som att de slängde ner mina kaffefilter som jag sparat för att morgondagen inte skulle innebära att jag vaknade i ett kaffelöst hushåll. Jag fick rota genom tre kartonger innan jag och grannarna till slut skrek Halleluja.
Eller laddaren till telefonen. Eller en ren tshirt.
Nightmares
Det är härligt att gå till sängs när man
1) är glad av morfin
2) är smärtfri av morfin
3) är mätt
4) har sett Generation kill på SVT
Sedan drömde jag att jag hade 2 barn.
De hette Julius och Jasmine och jag såg ut som Tabitha i Mia och Klaraprogrammet.
Skrämmande på många plan.
Man är ju svag för de som kämpar i motvind
http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY
The sky wore a veil of gold and grey
Världen är lite väl mycket upp och ner nu för att det ska vara roligt. Sitter apatisk i soffan och dricker kaffe.
Tankarna vandrar.
Vaknar till och inser till min stora fasa nånstans vid ljudet av välbekanta "Alexandra" att jag sitter och tittar på en krogshow med Nanne Grönvall. Jag har gjort det ett bra tag till och med.
Det är tyvärr inte allt...
Jag såg hela jävla showen live på Hamburger Börs för ett år sedan.
In your face Michelangelo
Den regnbågsfärgade hallen är nu ett minne blott. Där Michelango tog typ fyra år på sig att måla taket i sixtiska kapellet har jag presterat underverk på kortare tid än så, efter två kvällars intensivt målande är alla mina hallväggar ordentligt vita.
Regnbågsväggen krävde fyra varv plus grundmålning. Det måste vara rekord.
Det är inte perfekt men med tanke på hur grunden såg ut har jag fått kompromissa lite med mig själv och inse att det här duger. Suget att slita tapet och bredspackla hela skiten har lagt sig lite den senaste tiden.
Men olikt ett tak där Michelangelo lyckades har jag misslyckats något med mitt. Jag är för kort för att nå upp till där vägg möter tak så den långa person som nu känner sig målarsugen kan få komma förbi och bättra på lite.
(Du måste dock vara längre än 163 cm alternativt ha armar som en orangutang)
Det bästa med att ha målat klart: När man får dra bort maskeringstejpen.
Det sämsta med att ha målat klart: När katten tror att maskeringstejpsnystanet är nåt man får leka med.
Ja, marskatten är hemma igen, hungrig och spak. Hon är förtegen om äventyret men jag tror att det kan vara en karl inblandad. Nu snarkar hon i mitt knä.
Torsdag morgon åker jag till södra Frankrike för lite rekreation. Darling Sara vinglar upp brevid mig med en glas rosé och 19 plusgrader och solsken är kanske precis vad min hosta behöver. Stickningen är redan packad.
Tills dess är jag djupt begraven i öststatsjobb och tröstar manlig kollega som har blivit ordentligt sjuk. Ironiskt nog hände samma sak förra året vid ungefär samma tid, med samme kollega. Diagnos är dock okänd.
Dagens oro:
-Jenny, jag undrar om han har fått diabetes. Han måste kissa så ofta, alltid innan möten.
-Nä, vännen. Jag har iofs inte frågat vad han gör därinne men jag tror mest han rättar till slipsen och kollar håret.
-Men va fan...Den jäveln. Här har jag gått och oroat mig i månader och så är han bara fåfäng.
-Mycket möjligt, du. Jag bekräftar när jag vet nåt.
-Hrmf. Hälsa med dig.
But what in the hell is this world coming to?
Min tideräkning börjar numera vid 13 december 2008. Då var jag ganska sjuk.
Idag är det 13 mars 2009. Jag är fortfarande ganska sjuk. Nonstop i 3 månader alltså.
Nu tycker GUD FAN SJÄLV att det är dags att skruva upp det en bit.
Öroninflammation i båda öronen.
Tack som fan.
2,5 liter ilska
Hon har lovat att måla min färgglada hall vit i två månader. Än är den inte vit.
Konstnär som hon är, sitter där nu:
Ett cericerosa fält
Ett mörkgrönt fält
Ett kornblått fält
Vänder du dig om hittar du
Ett guldfärgat fält
I helgen blev jag less och spacklade och slipade själv till den sargade väggen, rätade upp ett hörn som några tidigare katter hade tuggat sönder och gjorde så fint det gick att göra.
Idag klev jag in på Claes Ohlsons butik nära jobbet och bad om vit väggfärg.
Vit som i V-I-T. White, Weiss, Blanche, Blanca.
Jag får en hink på 2,5 liter och en försäkran om att den verkligen är vit. Jodå, den är vit. Vit som i V-I-T.
Tror ni färgen jag fick var vit som i V-I-T?
Nähärå.
Den var grårosa.
Omrörd.
Även uppe på väggen.
I torrt skick.
Inte en tillstymmelse till vit någonstans. Jag har mött grisar som är vitare än det här.
Väggen var fan snyggare innan jag målade, trots regnbågens alla färger.
Imorgon ska jag gå tillbaka och köpa en färg som heter ass-whopping på etiketten.
Födelsedag i förorten
En tidig morgon för 1 år sedan satt det en liten mager kattunge och grät utanför min dörr. Hon hade tjorvat in ena framtassen i ståltråd och såg ytterst eländig ut. Hon fick komma in för lite första hjälpen och med lite kalkon i magen kändes kattlivet lite lättare. Så lätt att hon hoppade upp i sängen och vinkade byebye lite som hackspetten i Kalles jul, när jag försenad försökte gå till jobbet. Hon skulle bestämt stanna hemma hos mig.
4 dagar i rad satt hon beredd utanför min dörr och en kall natt i februari fick hon som sagt komma in och sova över.
Jag tog henne till veterinären som konstaterade att hon var ett år gammal, mager och utan registrerad ägare.
Sedan dess har jag varit hennes bitch.
Så här ser dagarna ut hemma hos oss i soffan, nu när jag inte kunnat jobba. Idag, medan jag kokade kaffe, kom hon på att hon kunde vålda ner skärmen med tassarna och placera sig över hela datorn. Sen var jag körd.
På nätterna sitter hon i timmar på köksmattan och väntar på att en eventuell silverfisk ska dyka upp från under kylskåpet. (En perfekt win-winlösning för mig som avskyr smådjur som dinglar långt ner i näringskedjan.)
När hon väl fånger en, skriker hon förtjust och väcker alla i hushållet och kommer till sängen och berättar om sin fångst. Hittar hon inte någon så skriker hon av förtvivlan. Man får väl ändå ge nåt pour sa persistance.
Idag firar vi henne på 2-årsdagen med vällagrad parmesan och en burk tonfisk.
MåndagTisdagOnsdagTorsdagFredagLördagSöndag
I'm counting on you, Lord, please don't let me down.
Prove that you love me and buy the next round,
Oh Lord, won't you buy me a night on the town ?
Jag skulle göra vad som helst för lite underhållning.
Med vänlig hälsning,
Hojn med hostan
